>>när du en dag är lika gammal som jag kommer du inse hur lycklig du är nu<<

Idag
Idag var min sista dag på ålderdomshemmet. Efter att ha slutat fem över nio och tömt mitt lilla skåp i omklänningsrummet, tog jag tunnelbanan till gullmars och, istället för att senare byta till tåget mot ropsten, bytte jag till 4:an för att göra en rejäl omväg till karlaplan. Jag ville skjuta upp hemkomsten en liten stund.

Idag, strax innan klockan nio, hade jag stoppat om alla mina damer för kvällen och en stund över till att sitta på sängkanten med Alice, 94 år. Alice är troligen en av världens finaste, skarpaste och piggaste gamla damer, och med sitt huvud liggandes på min axel började hon förklara för mig att förlossningssmärtor inte alls är något farligt eftersom de är meingsfulla, berättar om sitt första oäktenskapliga barn hon fick på trettiotalet och vägrade att adoptera bort och hur det kom sig att just hon fick spela orgel under morgonpsalmen i skolan. På alla hennes frågor beträffande mitt liv och mina tankar svarar jag generade "det tror jag nog.." och "det får man ju hoppas..". Hon bara skrattade och klappade min axel: "Jag kan inte tänka mej att det blir något annat än bra med dej.. när du en dag är lika gammal som jag kommer du inse hur lycklig du är nu."

När min buss hade åkt så långt som till västerbroplan och jag rekapitulerat samtalet kunde jag inget annat än medge: Det är dags att ta itu med tonårsångesten; dags att tacka dagen. Välkomna nu till min blogg, en lekplats för vuxna vars tankar vägrar fylla 20.