Den meningen som surrade runt mest i mitt huvud var ett "bra" tips jag fick någon gång i vår och som gjorde mig ARG redan då:
"Bli den du också är."
Javisst låter det fint? Att återställa balansen mellan Elisabeth och världen genom att bli den man är. Jag kom att tänka på en massa saker som jag har lärt mig och erfarenheter jag samlat på mig, och försökte att tänka igenom vissa situationer genom åren och betrakta mig utifrån. Det enda jag kom fram till var att Birgit inte hade sagt något verkligen användbart. JAG. J-A-G. Muhahaha. Det finnst möjligtvis ett prototypiskt jag, men definitivt inget defininitivt JAG. Jag är flyktig. Mitt JAG är som lera och det finns ett enormt spelrum vem JAG kan vara - vad JAG vill, vad JAG känner och hur JAG vill vara defineras av ögonblicket. Beror på vilka människor som jag omges av, vilka idealer jag väljer att ta som mina främsta sådana och var JAG befinner mig. JAG är flyktig och förändrar min gestalt varenda minut, jag hinner knappast ikapp mig. Vem är jag då? Ingen av dessa Elisa är väl mera mig eller mera trovärdig? (Kanske mer eller mindre uppskattad av mig själv, men det är ju en annan sak=)... Jag vill hellre lära känna alla dessa än att bara bli EN av dem.
PS: Min aktuell lektyr rekommenderas varmt: Inte om konsten att vara människa. Nu läser vi "Om konsten att bli dum", Martin Page. Trevlig midsommar! =)
