torsdag 16 april 2009

Photoshop desaster

Ser man på!
Att man ska se ut som ett nyplockat päron, som en fruktig jordgubbe, som ett nästan grönt äpple, helt oberoende av ålder och livssituation, är inte bara en ideal som bereder ELLE-läsarna sömnlösa nätter. Nej, känn likadant när du är 75!

Här en trevlig, obearbetad och naturlig pensionär från en tysk gratistidning för seniorer. En tjugofemårig tjej med fuskgrått hår. Yes!
-------------------------------------------------------------
Schau mal einer an!
Dass man wie eine knackige Birne, eine fruchtige Erdbeere, ein fast noch grüner Apfel aussehen soll, unabhängig vom Alter oder Lebenssituation, ist ein Ideal, das nicht nur ELLE-Leserinnen schlaflose Nächte bereitet.

Hier eine feine, unbearbeitete und natürliche Rentnerin auf dem Tielblatt des Seniorenratgebers. Eine 25-jährige mit künstlich gegrautem Haar. Yes!

lördag 4 april 2009

Ibland är även livet som vuxen lätt som en plätt/Manchmal kann auch das Leben als Erwachsener kinderleicht sein

Igår kväll, efter en lyckad och rolig föreställning med spexet (ouwee!) var Johanna, Malin och jag ute på vårt lilla "stamställe" i källarn vid Mariatorget. Strax efter midnatt står jag i tjejtoalettkön. Bredvid mig står två tjejer, kanske tjugo, och pratar exalterat. Deras samtals logik, however, ville inte riktigt uppenbara sig för mig.

A: "Haha grymt. Asså fan asså min mamma hon står där i baren hon jobbar här jag får ba gratis drinkar."
B: "Haha. Asså jag skojar inte jag bor fan på Lidingö!"
A: "Grymt haha asså du e fan min nya bästa vän. Kom så går vi så fixar jag drinkar."

Nu vet vi: Så fixar man nya vänner. Även när man är bortom 20.

-----------------------------------------------------------------------------------------------
Gestern abend, nach einer gelungenen Vorstellung mit unserem geliebten Studententheater (weee!) gingen Johanna, Malin und ich zu unserem Stammkellerclub auf Söder. Kurz nach Mitternacht warte ich in der Schlange auf eine freie Toilette. Neben mir diskutieren angeregt zwei Mädels um die zwanzig. Die Logik ihres Gespräches wollte sich mir nicht richtig eröffnen.

A: "Haha fett. Also meine Ma also die steht da, arbeitet hier an der Bar, ich krieg alle Drinks kostenlos."
B: "Krass. Cool. Kein Scherz, ich wohn also voll auf Lidingö."
A: "Krass haha also du bist verdammt nochmal meine neue beste Freundin. Komm, wir gehn und saufen jetzt einen."

Jetzt wissen wir's: So schafft man sich neue Freunde an. Auch jenseits der 20.

måndag 23 mars 2009

To hell with... yeah.

Idag skulle jag precis förbanna allt och alla. Bara ha en dag där jag får tycka att allt är för jävligt.

Så satte jag på tunnelbanan på väg till universitetet och skulle byta vid Östermalmstorg. Det var bråttom, jag försökte ordna jackan, stoppa ner alla näsdukar, få almanackan ner i väskan igen och hitta mina svarta vantar som jag ju precis hade lagt i knäet, och allt ungefär på fyra sekunder.

Tunnelbanan stannar. Jag har ännu en anledning att vara sur. Så pekar tjejen som sitter mitt emot på platsen precis bredvid mig:
"Dina vantar. Där."
Och säger det hela med ett stort, fint leende.

Och jag som precis skulle vara så sur så. Du har vänt min dag ska du veta, tjejen på tunnelbanan.

måndag 12 januari 2009

En trafikstörning, så olägligt! / Eine Verkehrsstörung, das passt ja grad gar nicht!

Igår skedde det igen på Stockholms spår. Halv tolv, Södra station. Västerhaningetåget. Jag befann mig i tåget bakom och ryckte till när lokföraren tog till ordet: "Vi har tyvärr stannat och kan inte åka in mot Södra nu pga en olycka vid stationen."

Just det, så kallas det på skyltningen. Tågen stannar ej vid Station X pga en olyckshändelse.

Alldeles i närheten av mig, i samma vagn, sitter Sara.
Sara har pratat i mobilen i snart en halvtimme.

Lokföraren: "Ja som sagt det har alltså hänt en olycka och tyvärr måste vi stå kvar lite till."
Sara fortsätter prata i mobilen. Sara pratar om tvätt, Sara pratar hyra. Sara lägger på. Sara ringer jobbet och säger att hon kommer för sent, och Sara kommer på att hon har en jobbkompis som sitter på samma tåg, springer upp och hittar sin vän, alldeles bakom mig.

Hela tåget är tyst. Men tjejerna har pratstund nu. Sara klagar över att hon är ack så hungrig, att hon vill äta sin kalla matlåda men det smakar ju ingen gott. Att en annan stackars kollega frysa vid Årstaberg. Sara pratar om lördagkvällen, vänner och bekante.

Lokföraren: "Vi kan fortfarande inte kan åka in till Stockholms Södra, men vi får eventuellt assistans."
Sara får stora öron och blir livrädd. Sara vill inte evakueras! Sara vill inte gå igenom tunneln där det finns råttor och spindlar och fladdermöss, nä fy faen va äckligt!! Spindlar är ju det värsta hon vet! Sara vill att tåget backar istället!

Efter en timme upprepar lokföraren: "Vi kan alltså ännu inte fortsätta. Det har skett en olycka med en person inblandat och räddningstjänsten arbetar för fullt."
Sara till sin vän:
"Jag sa ju det. Gud så hemskt. Fatta hur dåligt man måste må för å göra nåt sånt."

Precis Sara. Vad hemskt. Har du fattat någonting?

-----------------------------------------------------------------------------
Gestern ist es auf Stockholms Gleisen wieder passiert. Halb 12, Södra Station. Der Västerhaningezug. Ich befand mich im Zug dahinter. Durchsage: "Wir können momentan leider nicht in den Bahnhof einfahren auf Grund eines Unfalls." Es durchfuhr mich.

Genau, so heisst es immer auf der Anzeige. Die Züge halten a.G. eines Unglücksfalls nicht an der-und-der Station.

Ganz in meiner Nähe sitzt Sara.
Sara hat bald eine halbe Stunde telefoniert.

Der Zugführer: "Wie gesagt ist also leider ein Unfall passiert und wir müssen noch weiter stehenbleiben."
Sara telefoniert weiter. Sara spricht über Wäsche, über Miete. Sara legt auf. Sara ruft auf Arbeit an und sagt, dass Sie zu spät kommt; Sara fällt auf, dass eine Kollegin von ihr im gleichen Zug sitzt, und sie springt auf und findet sie gleich hinter mir.

Im gesamen Zug herrscht Stille. Aber die Mädels freuen sich, denn sie haben Zeit zum erzählen. Sara beklagt sich, denn sie hat ja soo einen Hunger, und nur kaltes Essen dabei, und das schmeckt ja so nicht. Und dass ein anderer Kollege an der nächsten Station steht und friert. Sara spricht vom Samstagabend und von Freunden und Bekannten.

Der Zugführer: "Wir können nach wie vor nicht in den Bahnhof einfahren, erhalten aber eventuell bald Hilfe."
Sara kriegt grosse Ohren und bangt um Ihre Leben. Sara will nicht evakuiert werden! Sara will nicht durch den Tunnel laufen, mit allen Ratten und Spinnen und Fledermäusen, pfui Teufel, so eklig! Und Spinnen kann sie wirklich gar nicht ausstehen! Sara will, dass der Zug einfach den Rückwärtsgang einlegt!

Nach einer Stunde wiederholt der Lokführer: "Wir können leider nach wie vor nicht weiterfahren. Es ist ein Unglück geschehen, bei dem eine Person zu Schaden gekommen ist und die Rettungshelfer arbeiten noch fieberhaft."

Sara zu ihrer Freundin:
"Hab ich's doch gesagt. Gott wie grausam. Verstehst du, wie schlecht es einem gehen muss, damit man sowas tut!"

Ganz genau, Sara. Wie grausam. Hast du irgendwas verstanden?

fredag 2 januari 2009

Ni ska se mig klättra på höghus

Detta blir det ultimata året, helt rätt, sockerflinga!

- Jag har biljetter till MORRISSEY och THÅSTRÖM.
- Jag har fortfarande inte duschat och är jävligt snygg ändå.
- Jag får läsa riktigt bra norska böcker (kolla in Bikubesong), och de kallar det undervisning.
- Jag har biljetter till MORRISSEY och THÅSTRÖM.

(och: jag har biljetter till Morrissey... och Thåström.)

--------------------------------------------------------------
Ganz richtig meine Zuckerschnute - dieses wird das ultimative Jahr!

- Ich habe Tickets für MORRISSEY und THÅSTRÖM.
- Ich hab nach wie vor nicht geduscht und bin trotzdem todschick.
- Ich darf richtig tolle norwegische Bücher lesen (u.a. Was im Leben zählt), und die nennen das Unterricht.
- Ich hab Tickets für MORRISSEY und THÅSTRÖM.

(und: Ich hab Tickets für Morrissey... und Thåström.)

måndag 29 december 2008

In between the best of two worlds

Snart nyårsafton. Igen.
Alldeles nyss satt jag och jufikade med erika och några vänner när jag (verkligen) insåg att jag numera har bott i exil i tre och ett halvt år. Nu sitter jag hos Katja, min gamla bästis från gymnasietiden. Lyssnar på ny musik och tänker på de gamla tiderna och mina uppehåll i Leipzig, Diebzig, Halle under senaste veckan. Att jag snart ska tillbaka till fina Sthlm. Och? Nä, det finns inte mycket att säga. Var jag än är saknar jag något, och ibland tror jag att det är just det som håller mig i rörelse. I'm in between the best of two worlds.

Jag hör av mig igen ifall jag kommer på någon vettig slutsats att dra sen.
---------------------------------------------------------------------

Bald Sylvester. Schon wieder.

Kurz vor Weihnachten saß ich mit Erika und ein paar Freunden in einem Café. Da sah ich (wirklich) ein, dass ich nun schon dreieinhalb Jahre im Exil verbracht habe. Nun sitze ich bei Katja. Höre Musik, denke an meine Abstecher nach Leipzig, Diebzig, Halle während der letzten Tage. Daran, dass ich bald zurück nach Sthlm fahre. Und? Nja, ich kann nicht viel dazu sagen. Wo ich auch immer bin, sehne ich mich nach etwas, und manchmal glaube ich, dass eigentlich nur das mich in Bewegung hält. I'm in between the best of two worlds.
Ich meld mich nochmal, falls ich später irgendeine bessere Schlussfolgerung ziehen kann.

----------------------------------------------------------------------
(bilden är av Ann-Sofi Sidén, "9th Street", ur "In between the best of two worlds")

måndag 15 december 2008

Music your new boyfriend is too stupid to know about...

...var namnet på ett blandband jag en gång fick av en tjejkompis. Min bror konstaterade att detta minsann var ett jävligt trist namn, framförallt om detta skulle motsvara den verkliga situationen.
Jag har en gång svurit att jag aldrig mer borde dejta killar som inte har vägrat göra lumpen. Idag insåg jag att denna lista måste utvidgas:

Dejtingparagraf Nr. 2 - Jag skall aldrig mer dejta (i Sverige bosatta) personer som inte vet vem Ebba Grön/Imperiet/Thåström är.

Det är helt omöjligt, bara.

---------------------------------------------------------------------------------------------------
...war der Titel eines Mixtapes, das ich einst von einer Freundin bekam. Mein Bruder konstatierte, dass dies ein sehr trister Name war, vorallendingen, wenn er der Wahrheit entsprach.
Ich habe ein Mal gesagt, dass ich nie wieder mit Jungs ausgehen sollte, die nicht den Kriegsdienst verweigert haben. Heute habe ich eingesehen, dass diese Liste erweitert werden muss:

Dateparagraph 2: Ich werde nie wieder mit (in Schweden wohnenden) Personen ausgehen, die nicht wissen, wer Ebba Grön/Imperiet/Thåström sind.

Geht einfach ma nich.

onsdag 10 december 2008

Plusgrader ute? So what!

Gårdagens upptäckt!!
I gränden mellan Götgatan och Södermalmstorg hade någon (...) fixat en pulkabacke med fusksnö. På densamme höll folk sedan på med pulkasnabbåkningstävling. Jag bor alltså i en storstad... ^^

Die Entdeckung des gestrigen Tages!!
In einer Strasse auf Södermalm, gleich neben Slussen, hatte jemand künstlichen Schnee aufgeschüttet und einen Schlittenberg gemacht. Und auf diesem wurde dann ein Schlittenwettfahren
veranstaltet. Ich wohn also in einer Großstadt, ja.... ^^


Anything else? Ja!!

Jag har nästan lyckats missa höstens grymmaste hellängdare! Gör inte det också.
Hätte fast das beste Album diesen Herbstes verpasst. Macht nicht den gleichen Fehler!

COLD WAR KIDS
- "LOYALTY TO LOYALTY" - cd + 10" lp
--> Cold War Kids Myspace

måndag 8 december 2008

To believe or not to believe...in it.

Nyligen på Drottninggatan slog det mig att vi inte bara som barn ställs inför valet att vara godtrogna eller ej. Det händer dagligen, även nu när man vuxit ifrån de stora frågorna - som om jultomten finns eller om man får fyrkantiga ögon ifall man tittar för mycket på tv.

På Drottninggatan sitter ofta en rätt så stor och mysig gubbe, som sjunger fantastiskt fint med en rökig röst, spelar gitarr och säljer sina skivor. Första gången vi såg honom, berättade Johanna glad för mig (hon älskar honom nämligen), att han ju faktiskt har skivkontrakt och bara spelar på gågatan för att han tycker att det är kul att göra det.

Jag, som väluppfostrad östtyska, har väldigt svårt att tro på denna historia. Jag blir istället ledsen varenda gång jag går förbi vår runda trubadur. Man kunde säga att jag är realist och Johanna den naivare av oss två. Men jag tror faktiskt att det inte ens är halva sanningen. Tar inte jag ifrån mig en massa glädje, vardagliga mysterier och tron på att människor faktiskt kan vara idealister eller rentav goda, utan intentioner och lögner? Gör inte jag världen i mitt huvud till en tristare plats än den egentligen är?

-----------------------------------------------------------------------------
Kürzlich, auf unserem Boulevard, sah ich ein, dass wir nicht nur als Kinder vor die Wahl gestellt werden, gutgläubig oder skeptisch zu sein. Nein, das passiert uns auch heut noch täglich, jenseits der grossen Fragen, ob es den Weihnachtsmann wirklich gibt oder ob man von zuviel Fernsehen viereckige Augen bekommt.


Auf der Drottninggatan sitzt oft ein runder, gemütlicher Kerl, der ganz fantastisch mit rauher Stimme singt, Gitarre spielt und seine CDs verkauft. Als wir ihn das erste Mal sahen, erzählte Johanna (die in ihn ganz vernarrt ist), dass er ja eigentlich einen Plattenvertrag hat und nur auf der Strasse spielt, weil er das einfach gern tut.


Mir, als gut erzogene Ostdeutsche, fällt es natürlich schwer, das zu glauben. Ich werd statt dessen jedesmal traurig, wenn ich unseren runden Troubadour sehe. Man könnte sagen, ich bin Realist und Johanna die Naivere von uns beiden. Aber ich glaube, dass ist nichtmal die halbe Wahrheit. Nehme ich mir selbst nicht einen Menge Freude, Alltagsmysterien und den Glauben daran, dass Menschen in der Tat Idealisten oder sogar gut sein können, ohne heimliche Absichten und Lügen? Mach ich nicht eher die Welt in meinem Kopf zu einem tristeren Platz, als sie ist?

söndag 9 november 2008

Kaizers, KGB

Snacka om att jag känner mig som en fjortonåring..
I fredags var det dags för årets tredje Kaizers Orchestra-konsert, och för att värma upp gick vi, ett gäng på fem, till baren KGB (så heter ju första låten på skivan Maestro.). Vid åttatiden går två män förbi oss och fram till baren. Jag blir tyst, tittar, viskar sen till Ida. "Ida, ser du vem som precis kommit in?". Ja. Gitarristen Terje och sångaren JanOve hade också tänkt att de kunde ta en Kvite Russer på KGB innan konserten. *AAAHAHA*. Det var nog en av de mest nervösa stunder i år.

Verdammt, ich fühl mich wieder wie 14. Letzten Freitag war's Zeit für mein drittes Kaizers Orchestra-Konzert, und zum Aufwärmen gingen wir zu fünft zu einer Kneipe mit Namen KGB (denn so heisst auch das erste Lied auf ihrem Album Maestro). Gegen acht gehen zwei Männer an uns vorbei und an die Bar. Ich werd still, schau noch einmal, und flüstere Ida zu: "Ida, siehst du wer grad gekommen ist?" Ja. Gitarrist Terje und Sänger JanOve wollten auch vorm Konzert noch einen Kvite Russer (white russian..) im KGB trinken. *AAAHAHA*. Das war einer der nervösesten Augenblicke diesen Jahres.
-------------------------------------
Älska Kaizers:
http://www.youtube.com/watch?v=ABB8TfDzrds
www.kaizers.no

och: 3. December - Ladytron på Debaser!!
http://www.myspace.com/ladytron