In between the best of two worlds

Snart nyårsafton. Igen.

Alldeles nyss satt jag och jufikade med erika och några vänner när jag (verkligen) insåg att jag numera har bott i exil i tre och ett halvt år. Nu sitter jag hos Katja, min gamla bästis från gymnasietiden. Lyssnar på ny musik och tänker på de gamla tiderna och mina uppehåll i Leipzig, Diebzig, Halle under senaste veckan. Att jag snart ska tillbaka till fina Sthlm. Och? Nä, det finns inte mycket att säga. Var jag än är saknar jag något, och ibland tror jag att det är just det som håller mig i rörelse. I'm in between the best of two worlds.

Jag hör av mig igen ifall jag kommer på någon vettig slutsats att dra sen.
---------------------------------------------------------------------

Bald Sylvester. Schon wieder.

Kurz vor Weihnachten saß ich mit Erika und ein paar Freunden in einem Café. Da sah ich (wirklich) ein, dass ich nun schon dreieinhalb Jahre im Exil verbracht habe. Nun sitze ich bei Katja. Höre Musik, denke an meine Abstecher nach Leipzig, Diebzig, Halle während der letzten Tage. Daran, dass ich bald zurück nach Sthlm fahre. Und? Nja, ich kann nicht viel dazu sagen. Wo ich auch immer bin, sehne ich mich nach etwas, und manchmal glaube ich, dass eigentlich nur das mich in Bewegung hält. I'm in between the best of two worlds.

Ich meld mich nochmal, falls ich später irgendeine bessere Schlussfolgerung ziehen kann.

----------------------------------------------------------------------
(bilden är av Ann-Sofi Sidén, "9th Street", ur "In between the best of two worlds")

Music your new boyfriend is too stupid to know about...

...var namnet på ett blandband jag en gång fick av en tjejkompis. Min bror konstaterade att detta minsann var ett jävligt trist namn, framförallt om detta skulle motsvara den verkliga situationen.
Jag har en gång svurit att jag aldrig mer borde dejta killar som inte har vägrat göra lumpen. Idag insåg jag att denna lista måste utvidgas:

Dejtingparagraf Nr. 2 - Jag skall aldrig mer dejta (i Sverige bosatta) personer som inte vet vem Ebba Grön/Imperiet/Thåström är.

Det är helt omöjligt, bara.

---------------------------------------------------------------------------------------------------
...war der Titel eines Mixtapes, das ich einst von einer Freundin bekam. Mein Bruder konstatierte, dass dies ein sehr trister Name war, vorallendingen, wenn er der Wahrheit entsprach.
Ich habe ein Mal gesagt, dass ich nie wieder mit Jungs ausgehen sollte, die nicht den Kriegsdienst verweigert haben. Heute habe ich eingesehen, dass diese Liste erweitert werden muss:

Dateparagraph 2: Ich werde nie wieder mit (in Schweden wohnenden) Personen ausgehen, die nicht wissen, wer Ebba Grön/Imperiet/Thåström sind.

Geht einfach ma nich.

Plusgrader ute? So what!

Gårdagens upptäckt!!
I gränden mellan Götgatan och Södermalmstorg hade någon (...) fixat en pulkabacke med fusksnö. På densamme höll folk sedan på med pulkasnabbåkningstävling. Jag bor alltså i en storstad... ^^

Die Entdeckung des gestrigen Tages!!
In einer Strasse auf Södermalm, gleich neben Slussen, hatte jemand künstlichen Schnee aufgeschüttet und einen Schlittenberg gemacht. Und auf diesem wurde dann ein Schlittenwettfahren veranstaltet. Ich wohn also in einer Großstadt, ja.... ^^


Anything else? Ja!!

Jag har nästan lyckats missa höstens grymmaste hellängdare! Gör inte det också.
Hätte fast das beste Album diesen Herbstes verpasst. Macht nicht den gleichen Fehler!

COLD WAR KIDS - "LOYALTY TO LOYALTY" - cd + 10" lp
--> Cold War Kids Myspace

To believe or not to believe...in it.

Nyligen på Drottninggatan slog det mig att vi inte bara som barn ställs inför valet att vara godtrogna eller ej. Det händer dagligen, även nu när man vuxit ifrån de stora frågorna - som om jultomten finns eller om man får fyrkantiga ögon ifall man tittar för mycket på tv.

På Drottninggatan sitter ofta en rätt så stor och mysig gubbe, som sjunger fantastiskt fint med en rökig röst, spelar gitarr och säljer sina skivor. Första gången vi såg honom, berättade Johanna glad för mig (hon älskar honom nämligen), att han ju faktiskt har skivkontrakt och bara spelar på gågatan för att han tycker att det är kul att göra det.

Jag, som väluppfostrad östtyska, har väldigt svårt att tro på denna historia. Jag blir istället ledsen varenda gång jag går förbi vår runda trubadur. Man kunde säga att jag är realist och Johanna den naivare av oss två. Men jag tror faktiskt att det inte ens är halva sanningen. Tar inte jag ifrån mig en massa glädje, vardagliga mysterier och tron på att människor faktiskt kan vara idealister eller rentav goda, utan intentioner och lögner? Gör inte jag världen i mitt huvud till en tristare plats än den egentligen är?

-----------------------------------------------------------------------------
Kürzlich, auf unserem Boulevard, sah ich ein, dass wir nicht nur als Kinder vor die Wahl gestellt werden, gutgläubig oder skeptisch zu sein. Nein, das passiert uns auch heut noch täglich, jenseits der grossen Fragen, ob es den Weihnachtsmann wirklich gibt oder ob man von zuviel Fernsehen viereckige Augen bekommt.

Auf der Drottninggatan sitzt oft ein runder, gemütlicher Kerl, der ganz fantastisch mit rauher Stimme singt, Gitarre spielt und seine CDs verkauft. Als wir ihn das erste Mal sahen, erzählte Johanna (die in ihn ganz vernarrt ist), dass er ja eigentlich einen Plattenvertrag hat und nur auf der Strasse spielt, weil er das einfach gern tut.

Mir, als gut erzogene Ostdeutsche, fällt es natürlich schwer, das zu glauben. Ich werd statt dessen jedesmal traurig, wenn ich unseren runden Troubadour sehe. Man könnte sagen, ich bin Realist und Johanna die Naivere von uns beiden. Aber ich glaube, dass ist nichtmal die halbe Wahrheit. Nehme ich mir selbst nicht einen Menge Freude, Alltagsmysterien und den Glauben daran, dass Menschen in der Tat Idealisten oder sogar gut sein können, ohne heimliche Absichten und Lügen? Mach ich nicht eher die Welt in meinem Kopf zu einem tristeren Platz, als sie ist?