måndag 12 januari 2009

En trafikstörning, så olägligt! / Eine Verkehrsstörung, das passt ja grad gar nicht!

Igår skedde det igen på Stockholms spår. Halv tolv, Södra station. Västerhaningetåget. Jag befann mig i tåget bakom och ryckte till när lokföraren tog till ordet: "Vi har tyvärr stannat och kan inte åka in mot Södra nu pga en olycka vid stationen."

Just det, så kallas det på skyltningen. Tågen stannar ej vid Station X pga en olyckshändelse.

Alldeles i närheten av mig, i samma vagn, sitter Sara.
Sara har pratat i mobilen i snart en halvtimme.

Lokföraren: "Ja som sagt det har alltså hänt en olycka och tyvärr måste vi stå kvar lite till."
Sara fortsätter prata i mobilen. Sara pratar om tvätt, Sara pratar hyra. Sara lägger på. Sara ringer jobbet och säger att hon kommer för sent, och Sara kommer på att hon har en jobbkompis som sitter på samma tåg, springer upp och hittar sin vän, alldeles bakom mig.

Hela tåget är tyst. Men tjejerna har pratstund nu. Sara klagar över att hon är ack så hungrig, att hon vill äta sin kalla matlåda men det smakar ju ingen gott. Att en annan stackars kollega frysa vid Årstaberg. Sara pratar om lördagkvällen, vänner och bekante.

Lokföraren: "Vi kan fortfarande inte kan åka in till Stockholms Södra, men vi får eventuellt assistans."
Sara får stora öron och blir livrädd. Sara vill inte evakueras! Sara vill inte gå igenom tunneln där det finns råttor och spindlar och fladdermöss, nä fy faen va äckligt!! Spindlar är ju det värsta hon vet! Sara vill att tåget backar istället!

Efter en timme upprepar lokföraren: "Vi kan alltså ännu inte fortsätta. Det har skett en olycka med en person inblandat och räddningstjänsten arbetar för fullt."
Sara till sin vän:
"Jag sa ju det. Gud så hemskt. Fatta hur dåligt man måste må för å göra nåt sånt."

Precis Sara. Vad hemskt. Har du fattat någonting?

-----------------------------------------------------------------------------
Gestern ist es auf Stockholms Gleisen wieder passiert. Halb 12, Södra Station. Der Västerhaningezug. Ich befand mich im Zug dahinter. Durchsage: "Wir können momentan leider nicht in den Bahnhof einfahren auf Grund eines Unfalls." Es durchfuhr mich.

Genau, so heisst es immer auf der Anzeige. Die Züge halten a.G. eines Unglücksfalls nicht an der-und-der Station.

Ganz in meiner Nähe sitzt Sara.
Sara hat bald eine halbe Stunde telefoniert.

Der Zugführer: "Wie gesagt ist also leider ein Unfall passiert und wir müssen noch weiter stehenbleiben."
Sara telefoniert weiter. Sara spricht über Wäsche, über Miete. Sara legt auf. Sara ruft auf Arbeit an und sagt, dass Sie zu spät kommt; Sara fällt auf, dass eine Kollegin von ihr im gleichen Zug sitzt, und sie springt auf und findet sie gleich hinter mir.

Im gesamen Zug herrscht Stille. Aber die Mädels freuen sich, denn sie haben Zeit zum erzählen. Sara beklagt sich, denn sie hat ja soo einen Hunger, und nur kaltes Essen dabei, und das schmeckt ja so nicht. Und dass ein anderer Kollege an der nächsten Station steht und friert. Sara spricht vom Samstagabend und von Freunden und Bekannten.

Der Zugführer: "Wir können nach wie vor nicht in den Bahnhof einfahren, erhalten aber eventuell bald Hilfe."
Sara kriegt grosse Ohren und bangt um Ihre Leben. Sara will nicht evakuiert werden! Sara will nicht durch den Tunnel laufen, mit allen Ratten und Spinnen und Fledermäusen, pfui Teufel, so eklig! Und Spinnen kann sie wirklich gar nicht ausstehen! Sara will, dass der Zug einfach den Rückwärtsgang einlegt!

Nach einer Stunde wiederholt der Lokführer: "Wir können leider nach wie vor nicht weiterfahren. Es ist ein Unglück geschehen, bei dem eine Person zu Schaden gekommen ist und die Rettungshelfer arbeiten noch fieberhaft."

Sara zu ihrer Freundin:
"Hab ich's doch gesagt. Gott wie grausam. Verstehst du, wie schlecht es einem gehen muss, damit man sowas tut!"

Ganz genau, Sara. Wie grausam. Hast du irgendwas verstanden?

1 kommentar:

Anonym sa...

Näe, inte skriva sånt otäckt! Trodde det räckte att läsa Stephen King och Poe om kvällarna. Måste man få ta del av skräck från den verkliga världen också genom en sån läskig berättelse om sådana s.k. människor? :-S